Fair-weather riding is a luxury reserved for Sunday afternoons and wide boulevards. Those who ride in foul weather – be it cold, wet, or inordinately hot – are members of a special club of riders who, on the morning of a big ride, pull back the curtain to check the weather and, upon seeing rain falling from the skies, allow a wry smile to spread across their face. This is a rider who loves the work.

Vi var runt 80 till start och det regnade och blåste som sagt var en hel del. Jag stod långt fram i starten och såg inte till de bakre delarna på klungan någon gång under dagen faktiskt. Vi skulle köra 60km på en bana som var ca 2,5km lång. Jag är glad att det var någon annan som räknade varven.

Redan från start var det bra fart och jag fick ett läge jag inte kunde tacka nej till redan på 3e eller 4e varvet och attackerade. Kom loss, men tyvärr solo. Körde ändå på och hoppades på att någon skulle attackera ikapp mig men blev istället inhämtad av klungan efter några varv.
Härefter var det många som försökte komma loss men ingen som hann särskilt långt. Jag slet väl lite onödigt mycket själv för att inte släppa iväg någon. Dåligt med is i magen…

Det hela slutade med en klungspurt och jag valde att ta den enda Liv-Platuråkarens hjul då hon kändes som ett starkt kort. Hon drog till med segern men jag var precis bakom på en fin 3e-plats!

Nöjd med dagen och säsongens första pallplats!
På vägen hem var jag också tacksam över att jag får plats med cykeln i bilen då jag är rädd att den hade blåst bort på taket annars. Jag hade problem att bara hålla bilen i rätt kurs…