En månad i bilder.

En dryg månad sedan jag lämnade Sverige och även om mycket har hänt så har tiden gått fort. Jag har tävlat i Belgien, Holland och Italien och även hunnit med en ”semestervecka” på Fuerteventura. Däremellan har jag haft mitt tillhåll i ett hus teamet hyr i Belgien, mellan Oudenaarde och Brakel för er som känner till området.

Eftersom tävlingarna duggar väldigt tätt så är det mest fokus på äta, sova och återhämta sig däremellan. Det tycks dock alltid dyka upp en del administration av olika slag längs vägen men jag tror det är bra att sprida ut fokuset lite grann också så det inte bara blir cykling 24/7.

Eftersom det var ett bra tag sedan jag bloggade så tänkte jag att ett gäng bilder får beskriva årets första tävlingsmånad istället för en sanslöst lång text.

Kullersten och åter kullersten…

Tävlat uppför ett gäng klassiska backar ett antal gånger och fler väntar!

På rekning av Strade Bianche i trevligt sällskap.

Sara har tydligen inte alltid samma humor som jag…

Cykla och fika är lika helt enkelt.

Lite nödvändigheter samt goda presenter. 😉
 

Nyfångad fisk och mitt hjärtat till sällskap vid havet. 

Fick hänga en vecka med det här lattjo gänget på Fuerteventura. 

Alltid kul att vara på offensiven.

TT-testning.

Ta er gärna in till valfri Cykloteket också och läs ett par rader som jag knåpat ihop.

 

Annonser

En lägersaga eller två.

Jag har ju egentligen bara varit borta på ett långläger men man skulle kunna säga att det var två inbakade i samma resa. Eller kanske till och med tre.

Det hela började med att jag åkte till Mallorca för en dryg vecka med mitt team VeloConcept Women. Som del två stannade jag sedan kvar några extra dagar med Sara och fick tillslut några soliga turer i bergen. När vi skildes åt åkte jag inte hem utan vidare för runda tre på Furteventura tillsammans med ett gäng triathleter. Så det kan man väl kalla för tre etapper i ett lägerlopp?

Mallorca var inte direkt inbjudande i mitten av januari. Dagarna innan jag skulle åka dit var det snökaos och när vi väl kom dit hade snön ändrats mot hällregn och lite mysigt hagel. Som tur är när man är iväg med teamet finns det personal som tvättar ens cykel och kläder så att man kan starta ren och fräsch till varje pass och bara har sin egen kropp att tänka på och ta hand om på bästa sätt. Lyx. Det var första gången som alla i laget var på plats och det blev ett väldigt lyckat läger. En bra blandning av personer som alla var duktiga på att ge och ta från och till varandra. Vi hade även gott om möten och information från sponsorer som även var med på cykelpassen, föreläsningar om nutrition samt fick en stor inblick i allt arbete som görs och vilka planer som finns i hela konceptet Riis-Seier Project. Det kommer definitivt bli en spännande framtid.

16195630_1249923925062829_3286584836448460125_n

Själva träningen då? Jo det rullade på kan man säga (hehe). Vi bakade in allt från lagtempo, spurter och backintervaller till cykelteknik och racesimulation. Efter en lite trevande start där man givetvis känner och klämmer på varandra så blev kommunikationen bättre mellan både cyklister och ledare, känslan för varandra blev säkrare och lagets utveckling påtaglig på bara dessa få dagar. Vi hann givetvis med en del kaffedrickande också och var glada att vädret skärpte till sig så vi kunde plocka av arm- och benvärmare och njuta av solen.

När så nästan alla åkte hem så fick jag några fina soloturer i bergen. Det var skönt att låta lägret, all info och alla intryck sjunka in innan jag jag skulle härja vidare till nästa spanska ö lite längre söderöver.

screenshot_2017-02-04-16-36-44Del tre var alltså Fuerteventura och en infiltration i elitlägret för svensk triathlon på deras sista dagar där. Jag fick hänga med vänner jag inte sett på länge och framför allt kramas med mitt hjärta igen. Bra cykling även här och ett gäng grader varmare. Även om jag fick mest tid i sadeln så blev jag inspirerad att simma några längder i poolen också. Kände mig som en blåval i jämförelse med de snabba triathleterna men kunde förhoppningsvis väga upp det på två hjul istället. Sista dagen när svenskgänget inte skulle cykla passade jag på att se hur det funkade med Norges bästa triathleter. Det började som det var sagt i ett bekvämt ”roligt” tempo fram tills en snabbfika halvvägs. Där delade vi upp oss eftersom alla inte skulle cykla lika länge och jag gav mig iväg med cykla-långt-gruppen över ytterligare några berg. Jag vet inte riktigt vad som hände där de sista timmarna men man kan säga att det spårade ur och slutade med ett snabbt ökande lagtempo i kraftig kantvind tills det inte var så många kvar. Riktigt roligt att få leka av sig lite tills benen pekade rakt ut och det kändes bra att jag ändå kände mig rätt stark på slutet.

skarmavbild-2017-02-10-kl-15-11-16Allt som allt några riktigt bra träningsveckor. Nu gäller det bara att vässa upp det där sista klippet i benen för tävlingspremiären närmar sig med stormsteg.

Hemma i Falun där jag bor.

15942249_10207413918777446_1578358334_nNu har jag bott här i Falun sedan slutet av oktober men inte förrän nu börjar jag känna mig som hemma på riktigt. Det kan ha att göra med allt fläng som varit till Stockholm, Danmark och Gran Canaria sedan flytten, men det känns ändå som jag bott här tillräckligt länge för att kalla det hemma. Det är dock en sak att veta att det är här jag bor och en sak känna att det verkligen är hemma. Efter nyår kom även sista delen av kollektivet hit på riktigt, Lovisa flyttade in och fullbordade kvartetten. Det känns som att vi kommit fram dit vi länge varit på väg i hushållet liksom.

Att vara frisk och äntligen känna att det det rullar på som det ska, rutinerna börjar sätta sig och jag känner ett annat lugn över hela tillvaron. Mycket av den här processen har ju handlat om mig själv men även de som finns här runtomkring och det är en härlig del av vardagen att ha så många bra människor omkring mig som jag sakta men säkert lär känna bättre och bättre.

En annan fin del med Falun är alla möjligheter till varierad träning och aktivitet. Allting är nära och inget verkar vara ett problem att få till. Jag ställde mig på längdskidorna igen för första gången på ett par år häromveckan. Väldigt ovant i början men gick bättre med några tips från vänner som kan det där med längdåkning. En härlig eftermiddagstur bara ett stenkast hemifrån. Igår ställde jag mig för absolut första gången på ett par långfärdsskridskor ett stenkast åt ett annat håll hemifrån. Fick fin introduktion och tips från Oskars pappa och kunde gå från Bambi till hyfsat flyt på bara 1h. Efter en väldigt nervös process i hjärnan innan så blev det en mycket mysig tur. Kan verkligen se mig själv göra om det flera gånger.

gopr0475_moment3-kopia

Hur går det då med cyklingen kan man undra. Vi kom hem från Gran Canaria till -25 grader men riktigt så illa har det inte varit sedan dess. Förra helgen blev det ett par timmar i -10, lite på gränsen men väldigt vackert. Det blir en del pass på monarken, främst tröskelintervaller men även lite distans som idag när termometern visade -15 och det vankades 4h cykel. Jessica och jag tog ett snabbt beslut i morse att dela upp det och börja med 1,5h längdåkning för att sedan göra en snabb växling till monarken. Inte så kul med långpass inne men med sällskap går det bättre. Och som sagt, gott träningssällskap finns det massvis av i den här staden. Alltid någon som är pigg på att träna vad det än är när det än är.

16106129_10154749547015498_1840490560_o

Så. Även om jag har Stockholm i mitt hjärta med ett helt liv i den stan med många nära och kära så känns det skönt att även Falun börjar växa till sig i hjärtat på mig. En bra grund att stå på för att redan på torsdag dra iväg ett par veckor igen. Ska bli spännande och roligt att träffa hela Team VéloConcept och köra ihop oss lite inför säsongen på ett förhoppningsvis soligt Mallorca.

Längsta turen sedan VR.

Just hemkommen från ett grymt läger på Gran Canaria håller jag på att frysa rumpan av mig här i Falun. Jeez vad kallt det är, -25 när vi kom hit igår kväll. Det blir många längtande återblickar på de dagar som varit samtidigt som det också är skönt att komma hem. Ett läger sliter ju också en del på kroppen.

screenshot_2016-12-31-22-31-10Eftersom både jag och Oskar har varit sjuka under december så blev det ett perfekt kom-igång-läger i solen för oss båda. Jag fick cyklat massvis med timmar i bergen, hann få en känsla av att komma in i matchen igen och många pass inkluderade en del plustid.

Den längsta turen avslutades med cykling i totalt mörker. Kände mig mycket nöjd med att ha tagit med små lysen så att bilarna kunde se oss samt att det i alla fall lös upp vägen lite grann, även om vi fick ta oss väldigt försiktigt fram för säkerhets skull. Isak hade skapat en runda som skulle ta ca 6h inkluderat 3x30min tröskelklättring upp, upp, upp. Efter ett kortare stopp i Ayacata för lite glass och kaffe visade det sig att vi skulle fortsätta samla höjdmeter. Runt hörnet väntade en bra jädra brant backe som i rask takt skulle hjälpa oss samla ihop de drygt 3700hm dagen tillslut skulle ge oss. Efter mina 30-minutare, ett par timmar i sadeln och lite sega ben var vi tvungna att cykla sicksack upp för att orka med. För er som inte varit på Gran Canaria så kan jag berätta att du ca 2/3 av tiden cyklar uppför och 1/3 utför. Det är aldrig platt och eftersom i princip alla bor vid kusten så börjar dagen med uppåt och avslutas med utför. Vilket i och för sig är att föredra i jämförelse med motsatsen.

skarmavbild-2017-01-01-kl-18-43-59

Brant satan.

Vi höll oss i alla fall på hjulen hela vägen med humöret uppe, mycket tack vare att Oskar tvingade på oss ett extra stopp innan vi var hemma för att fylla på med lite snabb energi. Läs cola, chips och snickers. Det blev en fin men lång nyårstur på 7h 45min. De 162 trappstegen upp till lägenheten sen gick på ren vilja för att komma hem till mat, dusch och soffhäng.

20170102_190840

 

Ut ur min ”mancold” och in i Velodromen.

20161217_130141Jag hade första hårdare passet idag efter min sega förkylning. Jag har alltså inte varit ofrivilligt borta så pass länge (dryg vecka) från träning på flera år som jag varit nu. Därav svårt att hantera sjukdomen och allt vad det innebär. Jag vet, jag har varit rätt bortskämd med min friskhet. Därav uttrycket ”mancold” när jag ömkat mig så pass att jag skäms lite. Nu är jag dock på gång igen och fascineras återigen över hur lätt humöret vänder uppåt bara för att man får svettas lite. Gärna tillsammans med andra likasinnade.

I slutet på förra veckan kunde jag börja köra lite lugnare pass och det var både skönt och smärtsamt att trampa igång igen. Jag varvade monark med velodrom och utecykling i finväder. En riktigt bra grej med Falun är att man direkt kommer ut på fina mindre vägar utan någon vidare transportsträcka. I jämförelse med Stockholm menar jag.

Det sköna har varit att jag känt mig piggare och piggare efter varje pass. Det tråkiga har varit att jag känt mig rätt klen och seg i benen. Jag var därför lite nervös inför passet med DSA Cykel på velodromen ikväll. Inte kört fort eller hårt på flera veckor och den grymma skaran atleter som brukar dyka upp där går inte direkt av för hackor. Det finns t.ex. medaljörer i olika discipliner från nationell nivå till olympiska spel. Härligt motiverande kan man lugnt säga.

Hur som helst blev kvällen rätt bra trots en inledande punktering. Jag förvånades själv över hur lugn jag var när det small till i mitt framhjul och all luft försvann på en sekund. Jag kom ner direkt och lyckades hålla mig på hjulen trots lite sladd och hög fart. Ett snabbt hjulbyte och upp i banan igen innan första intervallen var slut. Härefter gick passet i en rasande fart. Längre intervaller på strax över tröskel. Vems tröskel kan man undra? Det är någon slags generalisering. Det var inte min vi gick efter idag i alla fall och jag fick bita i för att hålla mig kvar och satsa på att bara dra halva varv. Under sista 8-minutaren åkte jag av i farthöjningarna men gick upp högst upp i banan och lät gruppen varva mig så jag kunde gå med igen. Rätt slut efteråt och var glad att det fanns tid till lång nedvarvning så jag kunde trampa ur benen.

20161220_175639

I övrigt har jag bl.a. varit på julmys med ett härligt gäng triathleter och badat isvak för första gången. Det var svinkallt men bastun gjorde sitt så jag vågade doppa mig flera gånger. Idag pysslade jag lite inför julen som tycks komma alldeles för snart. Jag tänker mig att det vore lagom om det blev julafton om ungefär två veckor men det är ju bara några dagar kvar. Inte stressad egentligen men mest att det vore skönt med lite mer tid att landa här i Falun. Blev nog mer fläng sedan jag flyttade hit än vad jag väntat mig helt enkelt. På torsdag åker jag mot Stockholm för jul med familj och en del släkt, sen bär det av till Gran Canaria om en vecka. Mycket kul på gång inom kort alltså men mer om det senare. Jag passar på att önska er alla en God Jul och hoppas att det dyker upp en del cykliga klappar i paketen.

20161218_213447

Uppochner.

20161110_180723Samtidigt som jag börjat bo in mig här i Falun och kommit igång med träningen, har jag också åkt till både Stockholm och Danmark under senaste månaden. Det gick kanske lite väl fort träningsmässigt i början med både en massa träning som kroppen vant sig av med men även nya och nygamla träningssätt så som löpning, velodrom och tyngre styrka på gymet. Löpningen tyckte jag ändå gick över förväntan och att lyfta skrot på gymet hade jag verkligen sett fram emot. Velodromen var jag ganska nervös för och det tog ett antal pass innan jag kunde känna mig bekväm och avslappnad när jag gick upp i banan. Jag fick även slita rätt hårt på en för lätt utväxling innan en mindre krans hade införskaffats. Galet stor skillnad på bara en tand och plötsligen kände jag att jag kunde vara med och känna mig stark. Riktigt kul att få köra fort med de starka gänget i DSA.

Något som inte var lika kul var att få ont i en hälsena. Det kan ha varit löpningen, det kan ha varit knasiga skor eller en kombination av ovan nämnda aktiviteter. Hur som helst gick det inte att ha vintercykelskor på sig eller några skor med tryck på hälsenan över huvud taget. Vad som var mer glädjande var att det inte har varit några problem att ha vanliga cykelskor på så därför har det blivit lite mer innecykling och mindre löpning än planerat. För två veckor sedan var även ett gäng från min klubb Stockholm CK uppe och lärde sig cykla velodrom så jag fick chansen att cykla några timmar med det härliga gänget. Passade väldigt bra att få sådant sällskap när jag bytte 5h ute mot 4,5h inne pga hälsenan.

fb_img_1480247102122

Förra helgen blev inte heller som planerat träningsmässigt då jag istället åkte till Nyborg i Danmark för ett par dagar med mitt nya team. Riktigt roligt och givande och jag blev väldigt peppad på vad som kommer hända 2017. Vi gick igenom vilka värderingar som är viktiga för oss, hur vi vill växa inte bara som cyklister utan även som människor och såklart diskuterades det spännande tävlingsprogrammet. Det känns verkligen som att det tänks på helheten och inte bara hur många watt man trycker.

20161207_110545

Den ganska mysiga kojan.

Väl hemma i Falun på söndag kväll igen möttes jag tyvärr av en influensasjuk sambo samtidigt som jag själv börjat känna av ett knä lite grann när jag traskat runt mer än vanligt. I hopp om att inte drabbas av sjukdom proppade jag Oskar full med huskurer och febernedsättande piller och bäddade åt mig själv i vår ”kojmöbel” för att lämna honom i karantän i sovrummet. Det gick ändå åt pipsvängen. Eller inte helt kanske då jag verkar ha drabbats av en lättare förkylning med hosta som jag hoppas inte ska bli värre.

Att vara sjuk hör inte till mina vanligt förekommande tillstånd och jag känner att det är en av mina sämsta förmågor. I morse vaknade jag med ont i större delen av kroppen. Inte på ett sådär sjukt sätt, mer på ett sätt där kroppen känns som en pinne. Sanslöst stel och det drar överallt av för mycket stillasittande. Som att man inte har nog med tankar kring att man inte rör på sig, tramskroppen ska ha en ständig påminnelse plingandes och ett konstant stramande i benen också. Tack.

Nåja. Jag ska sluta oja mig nu. För ikväll åkte jag till Stockholm för både det ena och det andra som man säger. I morgon har jag bokat in mig och min arma kropp på det bästa den kan tänka sig, behandling på Access Rehab. Hela dagen har jag längtat och vet att jag kommer känna mig som en ny människa efter besöket. Att jag dessutom får fira av dagen med en trevlig middag hos storebror och hans fru blir som pricken över ”i”.

Till skillnad från Oskars stackars influensa så känner jag mig redan rätt ok och tänker att även om den här veckan och helgen inte blev och blir som det var planerat först så kommer det att bli bra. Det går upp och det går ner för att sedan vända igen. Jag har inte riktigt känt igen mig själv på senaste veckorna men det är väl kroppens sätt att berätta något för mig. Det är inte alltid så lätt att förstå vad men jag gör mitt bästa. Och det får jag påminna mig själv om är gott nog.

Fler spännande och roliga möten med bl.a. Stockholm CK kommer att dyka upp i helgen, men det får bli mer om det en annan dag.

 

Offseason activities

Detta blir en kort resumé av vad som hänt sedan sist. En jädra massa är det men med huvudet på många olika ställen just nu får jag avvakta med en längre utveckling.

Det har bara gått tre veckor sedan VM och det känns som en halv evighet med allt som har hänt men samtidigt som ingen tid alls ur andra aspekter. Det började med att jag första veckan packade ihop min lägenhet i Sickla och flyttade upp till Falun tillsammans med Oskar. Det gick sanslöst fort och jag hann inte riktigt reflektera.

20161027_204334

Myshörnan invigd.

Andra veckan ägnades åt att fynda möbler, flytta om i lägenheten och rensa ut en del. Skapa plats, fräscha upp garderober som vi fått gratis och fixa en egen myshörna tex. Vi har rensat i köket och tänkt om tillsammans, skänkt bort och lagt till nytt. I lördags hann vi även ha en väldigt rolig inflyttnings/fira-säsongen-fest och jag bara njöt av att umgås med alla härliga människor som ville fira med oss.

Senaste veckan har jag hunnit andas lite grann även om det jobbats på, på lite olika fronter. Mest pappersarbete såhär års och en massa planering. Veckans bomb var i torsdags när jag var i Köpenhamn över dagen för att vara med på en pressrelease om mitt nya lag för 2017. Kändes rätt häftigt att bli influgen bara för en sån grej. Kändes också viktigt att få vara med från början och jag åkte hem med ett stort leende på läpparna. Ganska trött i huvudet efter all info och av att försöka förstå danska en hel dag, men också väldigt peppad på vad som komma skall. Känns som ett riktigt bra gäng. Se en kort presentation här.

skarmavbild-2016-11-04-kl-22-28-41

Igår hade jag ett väldigt givande möte med David i Stockholm CK och jag ser fram emot att få träffa alla andra i klubben på säsongsavslutningen nästa vecka.
Idag är det dags att agera cyklist igen. Vinterträningen börjar med tester på Aktivitus med Isak. Jag kommer inte vara i form efter 3 veckors vila men jag ska komma ihåg att det inte heller är meningen. Jag har inte suttit på cykeln sedan VM och det har varit välbehövligt. Jag är faktiskt rätt spänd på hur det kommer kännas, att vispa runt de där benen igen.

imag7446

Lycklig över att få bo ihop i Falun och fortsätta hitta på nya äventyr med den här killen världen över.