Inte så standard-torsdag

Ibland kan man tycka att veckorna bara flyter in i varandra och man hänger inte riktigt med. Måndag – torsdag – helg – måndag – torsdag – helg.. och så har det gått en månad till! Eat, sleep, train – repeat osv.

Igår kväll trodde jag att även denna dag skulle bli som alla andra torsdagar. La fram träningskläderna för jag skulle springa innan frukost för att effektivisera eftermiddagen på gymet = mer tid i soffläge.

Ställde liiite motvilligt klockan på 06.00 och dunade in. Hade dock knappt lagt huvudet på kudden innan klockan ringde och jag var SÅ LÅNGT BORT! Snooze. Den ringde igen. Fan. Ställde om den på en halvtimme till och tänkte att jag springer på lunchen istället. Gött med lite extra sovmorgon. Men så hände det igen! Så fort jag lade huvudet på kudden ringde klockan. Hur är det möjligt?! 6.30 och en timme tills jag skulle vara på jobbet. jaja, bara att masa mig upp..

På förmiddagen ringde jag Mikaela tvärs över gatan för att se om hon ville ta en lugn jogg och sällskapa. Tyvärr kunde hon inte just då men föreslog lite senare på eftermiddagen så jag tänkte om igen och lade löpningen på hyllan ytterligare några timmar.

Någonstans i blodsockerdippen strax innan lunchen hör jag Mattias ropa lite ängsligt ”Sara.. har du tid en sekund?” Javisst! Styr in mot förrådet för att hitta honom över en utspilld burk med svart färg. Där ska den ju inte vara! Lite som ett barn som fallit på eget grepp, när det ska smygäta kakor från burken på högsta hyllan och river ner något annat med buller och bång. Med skillnaden att han skulle åt en pump för att fylla pilatesbollen med luft och fick med sig en burk med färg.. Tur att den var vattenlöslig och att det inte skvätte på något väsentligt.målaSå blev det då en trevlig snackrunda med Mikaela efter jobbet och sedan direkt till gymet för att köra lite Redcord och benstyrka (som vanligt i och för sig..). Mitt i knäböjen dyker dock Victor upp och hälsar att han sätter sig på ett café precis utanför och väntar tills jag är klar. Ok, jag rejsar (men noga såklart!) igenom de sista övningarna och styr ditåt.

Jäklar, en pers att bara gå nerför en trappa. Trött som en gris och inget vettigt med att äta. Så vad gör man inte för att vara lite trevlig? Kaffe och en gigantisk kokostopp (med chokladbitar i) som tog flera tuggor att få i sig. Win! 🙂
Sitter en stund tills han måste iväg och jag måste hem och äta något vettigt.

Känner mig både stärkt av träningen och det goda sällskapet en helt ”vanlig” torsdag. Blev bra trots en riktigt trög start!

supersara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s