Efter min inledande krasch på årets första lopp var det lite kämpigt mentalt och jag hade rätt ont i min svanskota. Det ena hängde väl ihop med det andra samtidigt som jag ville visa vad jag kan och inte börja säsongen med att krascha… Hur som helst fick jag i alla fall revansch på årets andra lopp och lyckades efter nästan 50km i soloutbrytning ställa mig på pallen som 2a. På sista varvet fick jag sällskap av en annan och vi lyckades tillsammans hålla undan från klungan. Jag hade vid det laget som sagt legat länge själv och krafterna hade börjat tryta rejält så om hon inte hade kommit ikapp mig hade jag blivit uppäten av klungan och utspottad längst bak istället. Mest nöjd är jag med att jag visade för mig själv att jag ju faktiskt kan cykla och hitta ett lugn i mig själv som gör att jag kan prestera bättre.

Kul också att jag fick min första pokal i cykel (har tidigare varianter från fotboll och schack tex.) och en flaska cava att spara till en annan kväll. Alexandra bodde även över hela helgen och det var kul att få hänga lite då det var länge sedan. Skoj att få tävla ihop igen och som krydda på moset var det en kontra-attack på just henne som gjorde att jag kom loss i min soloraid.

Sedan pallplatsen har jag hunnit tävla ytterligare 2 race och det känns som att säsongen är på stark ingång nu. Känner mig fortfarande inte helt uppslukad i dess stora gap men det dröjer nog inte särskilt länge. Redan på onsdag, i övermorgon, är det dags för nästa stora lopp. Det kommer bli en tuff bana med den bästa konkurrensen så bara ut och göra mitt bästa.