..är inte så lätt alla gånger. MEN! efter bara ett par veckor så börjar det kännas bättre! För mig är det mer känslan är farten jag jobbar på nu. Även om dom går lite hand i hand såklart.

Gjorde ett försök att börja springa i slutet på augusti men var för sliten i kroppen totalt så fick ont både här och där men främst i knäna. Nu efter lite vila och färre hårda pass och tävlingar fungerar det bättre. Jag kände mig förvånansvärt peppad för passet när jag vaknade i morse!

Ute låg frosten fint på marken och i träden och det var kallt men inte rått. Jag tuggade igång och det rullade på. Hamnade lite otippat borta vid Kärrtorps utegym och tänkte att ”här ska jag nog inte vara”. Försökte se om det gick en väg runt och tillbaka men fick ta till mobilen för att konstatera att jag istället behövde vända. ”Shortcut” genom lite obanat för att hamna på rätt spår igen och lyckades ändå tajma den utsatta tiden någorlunda. Hade väl inte vart några större problem annars, om det inte vore för att jag gärna ville hinna äta frukost innan jobbet..

Var och övade lite mer på banan i Sköndal med Victor igår eftermiddag. Själva cyklandet kändes rätt bra faktiskt men lite segt i benen. Kanske är det cykeln som gör det. Kanske är det underlaget. Eller både och.. För er som har Strava satte jag iaf QOM på banan och vart sjukt nöjd med det!

MEN. Det här med att hoppa på cykeln utan att ta ett dubbelstuds på vänsterfoten. Vad är dealen med det?! Jag får bara inte till det. Så är det någon som har tips på hur man gör för att få till det så är jag tacksam om du berättar det. Nu typ. 🙂

För att få till lite extra CX-träning bestämde jag mig igårkväll även för att köra CX-peloton idag.
Det hela började med att klockan ringde 05.15 och min första tanke var ”jag måste snooza” tills jag kollade vad klockan var och insåg att jag inte alls hade tid med det..

Upp och hoppa och på med kläderna! Hann slänga ett halvvaket öga ut genom fönstret för att till min glädje upptäcka att det var uppehåll. Woop woop!

Typ 1 minut efter start började det regna.

Själva ”gruppcyklingen” vart rätt kortlivad. CX-loopen börjar med MASSA uppför och där hängde jag med. Problemet var bara att snabb-grabbarna fortsatte spätta på även efter. Pust. Stånk. Stön. Var tvungen att släppa efter typ 5 minuter.. Jahopp. Hejdåbenen!

I skogen har man inte alls samma fördel av att ligga på rulle och underlaget suger mycket mer så dubbelt dåligt gjorde att jag fick köra på själv. Fick krypa fram en stund för att återhämta mig, blev omkörd av Johan som köttade på bra. Fick se hans röda baklyse försvinna en stund men lyckades sedan få en glimt av det då och då och kände mig ändå inte så ensam som jag faktiskt var.

Efter 30 minuter vände jag på toppen av en seg backe på Erstaviksvägen och började trampa tillbaka så hårt som benen förmådde. Lite felkörning i skogen och en extra backe (hurra?), omkörd av Nisse och Per (tror jag?) och sedan mot kaffe och frulle på LeMond.

Trots att jag svor över hur jobbigt det var. Förbannade regnet och sanden och stenarna i skogen. Undrade över om jag råkade glömma benen hemma under det varma täcket. Trots allt detta var jag ändå en glad skit efteråt och nöjd att jag körde och blev trött.

Kvalitetstid med storebror. Undrar hur många croissanter han lyckades trycka i sig på cafét?

Några av er har säkert vart med och provat, några har inte än vågat sig upp till den tidiga syrafesten och några av er vet kanske inte vad det är.
Le Peloton är veckans roligaste pass. Det är all in, full gas, ingen pardon…kort sagt jävligt jobbigt. Men också fantastiskt kul!
Målet är att köra sig så trött man bara kan och blir man avhängd har man i alla fall tagit i och kan vara nöjd med det. Jag går inte upp 05.15 för att mysåka.

Samling utan för Urban Deli i Sickla för att dra igång 06.00

Första spurten är upp till högsta toppen i Fisksätra och på slutet där brukar det spricka av och hetsas extra mycket för att sedan ta det lite piano så att de som är närmast hinner ikapp innan man gasar på för fullt igen.

Andra spurten är på den blå Ältaskylten och samma visa gäller där. Man tar i som om det vore det sista man gjorde för att sedan hämta andan en kort sekund innan det är full fart igen.

Tredje och sista spurten är på Enskededalsskylten innan vi rullar lugnt till Café LeMond.

Efter en sådan skojfrisk tur i arla morgonstund (alldeles för tidigt) är det extra gott med frukostbuffé. Alla samlade igen och lite ljug om vem som var bäst egentligen 😉

Mums!

Ungefär varje Le Peloton-morgon känns det som att man har 9 liv. Kanske är det det som fascinerar lite extra med cykel. Man tar den där förningen som man tror ska ta knäcken på en. Den som kommer resultera i att man får åka själv resten av svängen. Men så lyckas man ändå (oftast) kriga sig kvar på någon rulle. Vems är lite svårt att avgöra i tunnelseendet men det är ju lite skitsamma så länge man får vara med och leka en stund till.

Senare på väg till jobbet har dimman knappt lättat över sjön.

Då jag har anmält mig till en cx-tävling på lördag så var det på tiden att kicka igång cx-benen. Jag rullade lite nervöst iväg till Arena Sköndal för att möta upp några andra som också skulle träna. Eftersom jag skulle uppför Hammarbybacken redan efter några meter hemifrån var jag iaf uppvärmd när jag kom fram..

Mössa på i höstkylan!

Banan i Sköndal är jättebra att öva på; tekniska svängar, trappa, sand, löphinder, brant upp och brant ner.. ja allt man behöver egentligen!

Första varvet var rätt trevande, jag kände mig verkligen som Bambi på hal is. Tog de 2 första varven lugnt och fint, sen lite paus och de sista 2 kunde jag trycka på lite och gasa mer i kurvorna. Kändes bra att det gick så fort att komma in i det även om jag verkligen inte är någon stjärna. Riktigt kul är det också! 🙂

Fotocred: Edvard Wendelin