Jo jag visste ju redan innan att Belgien och Holland är känt för att det är jädrigt blåsigt. Men det är ändå en annan sak att uppleva det.

Tidigt igår morse åkte jag till Bladel i Holland för att träffa mina lagkompisar för första gången och träna med dem i 2 dagar. Det var lite trevande i början men släppte mer och mer under våra 4h i sadeln tillsammans. Jag har nästan lärt mig alla namn faktiskt! Vi var ca 14 st. Några var bara med igår och några tillkom för att cykla bara idag.

Efter en lunch bestående av mackor och en futtig soppa (dom fattar tydligen inte att man behöver fylla på med MAT efter ett antal timmar träning) hade vi möte med lite info om säsongen. Jag fattade 0. Fick små snuttar översatta där och då men i stora drag kommer jag få det viktiga sammanfattat i ett mail senare..

Bra gäng!

Vi hade lite mer tid att lära känna varandra innan den vettigare middagen och det känns som att jag kommer trivas riktigt bra med dessa tjejer! 🙂

Idag var det risk för regn (otippat?) men det höll sig faktiskt till bara lite mörka moln och uppehåll hela turen. Efter att ha blivit lite vindpinad igår blåste det nåt inåthelskotta idag. Vi dumpade de 5-6 juniorer som var med från start efter ca 1,5h och då var det slutsnackat minsann! Det kördes på bra i kantvinden och stundtals riktigt hårt! Inte varje distanspass man trycker på i maxpuls.. Jag tycker ju att det är roligt att köra fort så det var kul med lite olika spurtövningar och hårda lagtempon. I kantvinden. Mycket övningar på att ligga på tight vinge på smala vägar och snirkliga rutter. Gäller tydligen att tänka till vart vinden kommer från så man ligger rätt efter kommande sväng. Jag håller på att lära mig den hårda vägen.

Jag hade även problem med att förstå instruktionerna och hamnade fel ett antal gånger, men efter lite trasslande insåg jag att det var bäst att lägga mig sist när någon började hojta instruktioner så jag kunde kolla på hur de andra gjorde och bara glida med i övningen.

Jag har även fått säsongens nya vapen från Van Tuyl. Har trampat runt på den idag och den behöver finjusteras lite men känns ändå bra! På det hela taget en mycket bra helg och jag är taggad till tänderna att tävla med De Jonge Renner den här säsongen. Om inget oförutsett händer står jag på startlinjen redan om en vecka!

Ytterligare en häst i stallet/köket

Då var jag på plats! Jag åkte som jag skrev tidigare till Hanna i Göteborg i onsdags, sov sedan över där, för att tillsammans åka ner hela vägen till Zandbergen igår.

Jag var redan rätt less på att köra bil när jag tagit mig sträckan Stockholm-Göteborg, men det var inte ens i närheten av hur mycket träsmak jag hade i röven efter ytterligare otalet timmar igår! Vi hade i alla fall tur med färja och trafik och annat trams som kan ställa till det och kom hit vid 21-22. Då var det bara äta och däcka för att vakna som en ny människa idag!

Efter en välbehövlig sovmorgon möblerade jag om lite för att få plats att köra Redcord i vardagsrummet/köket (där den enda takbjälken finns) och sedan rullade jag och Hanna ut i SOLEN. Hon hade lite intervaller men jag skulle bara mysköra och rullade fram och tillbaka längs kanalen här och njöt. Solen sken och fåglarna… skriade? Det fanns fina små lurviga hästar att titta på och en hel del andra cyklister att morsa på. Cykeln blev glad och jag blev glad och allt är väl 🙂

Efter att vi nu har länsat hela Carrefour på dess inventarier kan jag känna mig lugn över att även min mage kommer att hålla sig på bra humör!

I morgon åker jag till Bladel i Holland för att träffa mina lagkompisar för första gången. Vi ska träna och bo tillsammans över helgen och jag är mäkta spänd inför detta. Ska bli kul, spännande och lite nervöst såklart. Hoppas vädret är lika bra där som här så tror jag det kan bli riktigt skoj!

Nu är det nära! Jag flyttade över mig själv till mina föräldrar i söndags kväll. Fick med mig förhoppningsvis allt jag behöver och säkerligen en hel del jag inte behöver. Resten står i förrådet till lägenheten. Men lägenheten är tom. Nästan så att det ekar. Jag kommer sakna den lite grann nu när jag är borta så länge tror jag. Känns som att mina hyresgäster kommer ta väl hand om den dock.

Fick klämma in mig i tvättstugan hos mamma och pappa.

Senaste 2 veckorna har handlat om att få ihop alla delar med cyklar och prylar och packa ihop och ställa undan eller ta med. Och träna. Igår fick jag faktiskt krypa till korset. Jag var och simmade med Marika på morgonen och flängde sedan runt och fixade och städade i lägenheten och lämnade bil på service etc. Så det slutade med att jag bangade på att köra mitt Redcord-pass på kvällen och flyttade det till idag istället.

Alltid svårt att inte göra som det är tänkt från början tycker jag men var mycket piggare idag så bra beslut och tummen upp till mig själv.

När jag väl var färdigtränad hastade jag iväg till en sista koll av kroppen på Access Rehab, vidare till att ta det absolut sista i lägenheten, hämta tempocykeln och nya fina skor på Cykloteket och till sist bilen. Bilen ja. Det var någon liten detalj som hade rostat sönder så att hela motorn hade kunnat paja om det inte blev åtgärdat. Lite i grevens tid kan man tycka men nu är det löst i alla fall och jag kan återgå till plan A. Hurra!

Snyggskorna!

I morgon åker jag till Göteborg för att bo över hos Hanna Helamb och sedan åker vi ner på torsdag. Vi kommer att bo tillsammans, första månaden i Belgien och sedan i Breda i Holland. Rent tekniskt sett har jag full koll på läget men känslomässigt kommer det säkert komma över mig om ett par dagar eller så. Det blir väl så när man är så uppe i att fixa så att alla bitar faller på den plats man vill att de ska falla på. Jag hinner inte riktigt tänka efter. Den allmänna känslan är hur som helst god och jag är peppad!!

Tack. Det är mycket och många jag skulle vilja tacka gårdagskvällen för och vet inte i vilken ände jag ska börja. Kanske åt hållet ingen nämnd, ingen glömd? Dra alla över en kam? Generalisera lite?

Jag är glad att det var så mycket folk som tog sig tid att kika förbi LeMond och mitt avskedskalas. Några hann bara in och vända och några höll ut i fler timmar. Jag är glad oavsett! Ni köpte lotter, budade på tröjauktionen, åt gott och drack gott. Jag hann tyvärr inte ha några djupare samtal med alla men hoppas att jag minst hann hälsa på er som kom in! Annars. Hej! Och tack för att DU kom och gjorde min kväll fantastisk!

Givetvis vill jag säga tack till de som skänkte priserna till mitt lotteri och till Johan som var på plats med X-Kross och Flipbelt;
Access Rehab
Långa Lugnet
Engelbrektsturen
Bockstensturen
Park Gear
X-Kross
Svenska Hamburgerköket
Bicycling
Skandisloppet

Grattis till alla som vann!

Nu har jag väl varit blödig nog? 🙂
Vaknade (sent) i morse i min halvt ihoppackade lägenhet och ser nu fram emot allvaret som finns framför mig med en mycket bra känsla i magen. Bitarna faller på plats och jag är redo!

Eftersom jag var full(t) upptagen med att umgås med er var jag sämre på att fota, men nedan är lite bilder från både inför och under kvällen. Sa jag tack? 🙂

Tröjan fick själv berätta hur den upplevt säsongen med mig. Den hänger på LeMond nu.

Priser och pins!

Massor av trevligt folk! Foto: Cykelcafé LeMond

Höll lite oförberedd låda men alla kom ut välbehållna på andra sidan 😉 Foto: Johanna Ogensjö

Jag fick en chans till att föreläsa om min cykelresa och hur jag ser på mitt cyklande. Stockholms Cykelförbund hade årsmöte idag och jag var inbjuden att prata om mig själv. Lätt ämne va?! 🙂 Tyvärr var det inte så många tjejer där men jag hoppas ändå att min satsning kan inspirera fler, främst tjejer, att våga mer!

Roligt var det hur som helst och dessutom kul att träffa bl.a. Fredrik Kessiakoff som gav mig lite tips för kommande äventyr. Inspirera och inspireras.

Lite suddig men men.. jag VILL ju så mycket!

I förrgår fick jag leka fotomodell igen. Det är rätt skoj faktiskt men just i tisdags var trafikens lagar lite emot mig så jag hann inte riktigt njuta av att vara modell. Jag vet. Jag satt inte fast i trafiken. Jag VAR trafiken. Men det gjorde i alla fall att jag fick lite ont om tid och det fick bli en sjukt effektiv fotostund norr om stan!

Resultatet blev riktigt bra trots den korta tiden vi hade på oss och vädret var minst sagt med oss. En riktigt fin vinterdag! Jag ser fram emot att få gömma min plågade blick bakom ett par mörka X-Korsslinser under kommande säsong så att jag alltid ser pigg och fräsch ut även när benen och lungorna håller på att explodera!

Några smakprov nedan. Alla foton: Johan Stegfors

För lite drygt en vecka sedan var jag på Cykloteket i Västberga för att komplettera mitt cykelstall med en tempocykel. Jag har helt ärligt aldrig ens suttit på en tempocykel förut. Nu var det alltså dags. Ska jag kunna tävla seriöst på tempo också så måste jag ju ha en cykel som passar!

Jag fick grym hjälp av Ted som fixade och donade och såg till att det blev en lite lagom obekväm sittställning. Jag kommer att ställa in den mer noggrant i nästa vecka då jag har mer tid. Hur som helst är jag fantastiskt nöjd och glad och jag känner mig snabb bara av att titta på skönheten!

Efter festligheterna på Cykloteket på morgonen, begav jag mig till Access Rehab för min sista arbetsdag på väldigt länge. Jag kommer att vara tjänstledig från nu fram till oktober. Det känns lite märkligt men samtidigt häftigt och bra!

Första punkten på tjänstledigheten var att packa väskan och sjappa till Gran Canaria med Nisse och Johanna. Vi har haft en grym vecka med många timmar i sadeln i bergen. En hel del bonustid har det blivit och jag blev varse att minnet av hur vacker en väg var övertog minnet av hur mycket uppför det var. I gott sällskap övervinner man dock även de längsta backarna! Stort tack till främst Nisse som manade på där det behövdes och petade ner på lättaste när lillsyrran hade väggat en smula.

Jag var för första gången på över ett år lite risig i helgen och har fått avstå träning några dagar. I morse var det dock dags att hoppa upp på kolfiberhästen igen och köra lite Le Peloton!

Vi var 4 från början men 2 försvann ganska fort vilket resulterade i att det bara blev Nisse och jag nästan hela rundan. Jag fick mest ägna mig åt att bita mig fast på hans rulle även om jag då och då gick upp och orkade dra några sekunder. Det var sådär på gränsen och Nisse höll en bra jämn hård fart och hade koll på att lillsyrran precis orkade med. Vilken guldbrorsa!

Rätt slut efter och jag bjuder på en ytterst charmig bild från frukosten som smakade extra gott idag!

Foto: Nils Penton

Den här veckan har inte varit toppen när det gäller motivationen.
Jag hade ett rätt ruttet simpass i måndags, tog en extra vilodag i tisdags för att ladda inför backintervaller löpning på onsdagen istället. Kände mig oinspirerad och omotiverad men försökte peppa mig med mina mål och varför jag gör detta. Det gick sådär men jag tog mig igenom det i alla fall. Ganska besviken efter om jag ska vara ärlig.

Fick påminna mig om att jag inte kan vara på topp jämt och acceptera att det inte alltid finns en tydlig anledning till att motivationen tryter. Det bara är så.

Framåt torsdag fokuserade jag på vad som skulle komma i helgen istället och blev på bättre humör. Det är viktigt för mig att blanda upp den inrutade träningen med ett par kliv utanför boxen då och då. Särskilt när träningen inte känns på topp. Så i fredags åkte jag in till Café LeMond för att se min tränare Isak spela trummor i ett litet gig där. Det var verkligen kul att se honom i ett helt annat element än vanligt! 🙂

Därefter åkte jag till ett födelsedagskalas i en annan del av stan och fick träffa lite träningskompisar från några år tillbaka och det blev rätt sent men ruskigt trevligt!

…så idag då tillbaka i träningen och plötsligen slog jag till med ett riktigt bra pass med Marika. Vad vänner kan få en att åstadkomma och så mycket lättare och roligare det kan vara. Vi båda höll på att avlida på sista backintervallen men vi grejade att pressa varandra till max på ett sätt som vi inte vart ens nära om vi kört på varsitt håll!

Känner mig redan nu peppad för distanscyklingen med CK08-tjejerna i morgon. Hurra för bra vänner!